Namn: Magnus Olsson

Ålder 58 år i höst

Bor: Ljungby

Vem är Magnus Olsson?

Svår fråga att svar på i korta ord. Jag har olika roller, jag är pappa och farfar, har 2 barn och 5 barnbarn. I det sammanhanget är jag en vanlig gubbe med fotbollsintresse Sedan är jag lärare i idrott och hälsa i åk 7-9, egen företagare och ibland lekfarbror på förskolan där min fru arbetar. Jag gillar att ha mycket att göra, när mycket händer.

Hur och varför började din resa som tränare?

Jag var tidigt med i en motorcykelolycka vid 18-19 års ålder där jag krossade min handled. Jag var, vid den tidpunkten målvakt, en lovande sådan sades det. Jag kunde tyvärr inte fortsätta som målvakt och skolade om mig till utespelare. Jag spelade i div 3 och neråt, som utespelare. Där någonstans började jag känna att jag inte var färdig med fotbollen, speciellt målvaktsbiten.

Sedan kom barnen i in i livet. Därefter kände jag att fotbollen var något jag kunde och brann för.

Det som driver mig som tränare är den stora glädjen i att se folk utvecklas och växa och då växer jag själv. Ett egenintresse som sedan utvecklades till mitt yrke trots att jag under många år sa att jag bara skulle ha det som världens bästa hobby. Sedan blev det 15 år med elitfotboll som yrke.

Det är häftigt, det är inte alla som får vara med på den resan. Jag har varit i superettan som målvaktstränare, fystränare och assisterande tränare, huvudtränare i damallsvenskan och sportchef samt jobbat med utvecklingslagen, skolor och NIU. Jag känner mig väldig lyckligt lottad och jag känner mig fortfarande hungrig, det händer så mycket inom fotbollen, den utvecklas hela tiden.

En stor drivkraft har varit att jag kunde väldigt lite när jag började, vilket märktes när jag väl började utbilda mig. Jag har haft möjligheten att skaffa mig mycket erfarenhet och kunskap.

Vilka lag har du tidigare varit ledare i?

Jag var i IFK Värnamo i 12 år, började där i deras dam- och herr juniorlag när de låg i div 1, som målvaktstränare som sedan ledde till en anställning. Sista året jobbade jag tillsammans med Roar.

2019 gick jag till damallsvenskan, Växjö DFF

2021 blev det Öster

2023 hade jag uppehåll för att bla färdigställa mina studier i idrottspsykologi och jobbade i skolans värld och med min egen firma Idrott och Hälsa i Småland.

Vad gjorde att du tacka ja till tränarrollen i ÄFF med tanke på att du få pendla en hel del?

Jag hade flera samtal med Roar som berättade om Ängelholm och resan som föreningen skulle påbörja och fick frågan om jag tyckte det skulle vara för långt att åka (Ljungby-Ängelholm 12 mil). Jag svarade då att jag hade tjuvtränat lite, det senaste året, när jag pendlade till Nässjö vilket också var 12 mil, så jag kände att avståndet inte var något hinder.

När Roar och Matthew kom och presenterade hela konceptet, ett projekt mot framtiden att sätta lite kultur och skapa nytt, kändes det jätteintressant och roligt att få vara med på den resan. Sedan blev det inte sämre av att det är ett gäng fantastiska killar och det är en liten förening och den familjära känslan finns och närheten.

Du har varit här ett tag nu, känner du att du har fått ett grepp om killarna och vem de är?

Vi har gått igenom en del av faserna, vi har börjat känna lite på varandra, men det tar ett tag till innan jag kan säga var vi är någonstans och vad alla behöver. Det har varit en del sjukfrånvaro hittills, vilket kommer naturligt vid denna årstid, så det är några som ligger lite efter. På vissa ser jag vad de själva vill, det är den biten som det absolut viktigaste.

Det är en form där vi tillsammans ska lira matcher, men det är individen vi ska utveckla. De ska bli sitt bästa jag! Det är en process där vi vill se progression hela tiden, men det tar tid.

Vad har du hittills fått för intryck av laget?

Blandat gäng, alla sorter, glada positiva, spelevinker. Det som är gemensamt är att alla vill spela fotboll och de vill utveckla sig. Underbara personligheter i gänget. Det finns mycket kvar att lära. Det är en konstig värld fotbollen, hur man ska ta sig framåt, hur man ska vara bäst när man väl får chansen. Det är mycket tillfälligheter och mycket jobb med det mentala; att man orka träna, orka äta, orka vila och veta hur man ska ta sig igenom motgångar.

Hur är du som ledare?

Jag är väldigt engagerade, ibland fortfarande diktatorisk, speciellt när jag tycker att processen tar lite lång tid och vill sätta lite fart på den.

Det är människor jag jobbar med som vill någonstans och jag vill hjälpa dem på vägen dit. Det är mycket upp till spelarna att de få driva sin process så finns jag och alla runtomkring, kamrater och ledare, här för dem. Min halvtyska sida kan visa sig ibland när jag blir väldigt engagerad och gå upp i varv, prata med stora bokstäver och peka med hela handen vilket ibland kan det låta som att jag är mer arg än pådrivande.

Vad är dina styrkor som tränare?

Jag har mycket erfarenhet, sett många fantastiska fotbollsspelare som inte har tagit sig ända fram och varför de inte har lyckats. Det är ofta den mentala biten att orka som är det avgörande. Vara bäst när man väl får chansen!

Vad är din fotbollsfilosofi?

Framåt! Vi ska mot målet, vi ska göra mål, vi ska hitta vägen framåt, jag vill ha en framåtlutande fotboll. Vi tittar mycket på om vi kommer till avslut, hur kommer vi till avslut och hur många avslut vi kommer till. Pratar mycket statistik.

Det är inte de 11 bästa fotbollsspelarna som spelar utan de 11 fotbollsspelarna som spelar bäst tillsammans. Det är en stor skillnad och det ska killarna inse, att de kan vara bra även om de inte är ute på plan och spelar.

Vad är det viktigaste enligt dig att fokusera på när man är ungdomstränare?

Att ge dem så mycket erfarenhet jag kan i deras ”livsryggsäckar”. De ska inte stanna här i ÄFF, de ska vidare. Även om de kanske inte blir fotbollsspelare så kan de bli fotbollstränare, domare eller föreningsmänniskor. Att de har med sig så mycket som möjligt, ju mer de vet och kan desto bättre beslut kommer de att ta. Vill de ta steg framåt så måste de våga göra fel och göra fel flera gånger genom att prova. Det är mentalt jobbigt att göra fel då vi inte vill göra fel.

Vad är den största utmaningen för dig som tränare?

Få dem att känna sig trygga och den optimala familjen där man kan ha dåliga dagar och bli förlåtna, att våga göra fel.

Säsongsmålet

Vi har kommit överens om en massa småmål på individnivå som vi jobbar med.

Jag hoppas få till en fystränardag nästa helg på söndagen efter matchen, där vi ska göra fystester.

Gruppmålen ska de jobba med den kommande tiden och förhoppningsvis är de fastställda till april månad. Vi ska jobba med frågorna hur vi når våra mål och vad som krävs för att nå dem och de måste vara mätbart.

De individuella målen är de viktigaste, därför jobbar de mycket med IUP där de själva kan analysera sig och sina mål.